«

»

feb 17

Vikariebrist och 4 timmars arbetsdag

Det är brist på vikarier inom barnomsorgen. Vi utbildar många, men har ett systemfel med 8 timmars arbetsdag och en ohållbar arbetssituation i kvinnodominerande yrkesområden – ett accepterande av att utnyttja kvinnors arbetsinsatser som mindre värda, mindre krävande, tillåtet att pressa ut sista blodsdropparna ur de omsorgsfulla, inte lyssna på vad kvinnor säger och behöver = kvinnors verklighetsbeskrivning och dessutom kallar man det ekonomiskt nödvändigt att göra så. Den ekonomiska uträkningen finns inte på denna jorden som kan försvara ett sådant synsätt, om vi ska tala om verklig ekonomi.

Vi behöver friska människor, vi behöver friska lyckliga barn, vi behöver samhällsstrukturer som inte kostar multum att hantera med kostnadskrävande problem att åtgärda! Nu skulle man här i Luleå tillsätta ännu en byråkrat, tjänstemän, administratör – för att få till vikariebristen. Ännu en onödig kostnad som får kosta – byråkratin får alltid kosta, fast det är folk på golvet, i praktisk verksamhet som behövs.

Jag har förstått att det är bra folk som månar om verksamheten och som utför en god verksamhet och sliter dagligdags, att det är dessa som skulle vara ledare för verksamheten. De har en god intention med sitt arbete. En stor mängd byråkrater är bara ute efter egen vinning och position och INTE verksamhetens bästa. De vill tillgodose egna intressen och sådana ska inte vara chefer.

Vi har ett systemfel överhuvudtaget med 8 timmars arbetsdag. Folk mäktar inte med i det upphaussade tempot och alla omständigheter som folk har att ta hand om i övrigt. Vi är människor och inte maskiner. Krav på 8 timmars arbetsdag tillhörde tiden i industrialismens begynnelse och ett samhälle som såg helt annorlunda ut. Hemarbete/hushållsarbete och barn är uträknat som 2 heltidsarbeten, bara att sköta byråkratins alla papperspålagor är ju ett heltidsarbete.

Alla klarar effektiva 4 timmar (behövs inte fika, inte matrast) i vilka arbeten som helst, utan sjukskrivningar, rehabiliteringar, byte av arbete, förtidspensioneringar i alla dess beteckningar och hälsan skulle stå bi. Folk skulle både hinna reflektera, leva och umgås i familjer och delta i samhällsengagemang, hälsoproblemen som stressrelaterade sjukdomar och sömnproblem skulle försvinna och psykisk ohälsa till stor del. Folk hinner ha ett eget kvalitetsliv och inte bli uppätna av jobbtjafs och dåliga arbetsmiljöer och hinner återhämta kraft till ett gott arbete.

Alla skulle dela på de arbeten som finns och alla skulle ha plats i ett samhälle – inga grupper som ungdomar idag, skulle förloras som obehövliga och utslagna. Vi skulle kunna skrota en stor del av byråkratin som FK och AF och allt utanpåverk som ska åtgärda problem som samhällstrukturen skapar och vilken god ekonomi skulle inte detta ge! För att inte tala om sjukvårdsvinsterna!

En norsk nationalekonom har räknat på detta samhällsekonomiskt så allt vad jag beskriver ovan är vetenskapligt belagt. Han heter Christer Venneröd. Boken heter; ”Arbeta mindre – lev mer”

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *